Min svårfar brukade berätta en rolig historia om honoms resande erfernhet från Malaysia till Irland.
Min svårfar resa inte så ofta.
Det var nio år sedan kom han att besöka oss eftersom jag bara hade min först barn och det var hans först barnsbarn. Han var såt glad och han kan inte vänta att se sin första barnsbarn han bestämde sig för att flyga till Irland.
Han måste resa med flyggplan i mer än tjugo timmar.Han måste flyga till London först sedan han kan transit till Irland.
Londons flygplats är så stor och komplicerad, gjorde detta honom orilig och nervös. Han kan inte pratar engelska så bra.
Min man säger med honom det kanske han kan sitta på rullstolen så att han behöver inte vara orolig transiteras i London. Min svårfar tror det är inte så bra ide och han mål generad, men han var så orolig han säger "Ja" för sitta på rullstolen.
Slutligen kom han i London. Han behöver gå på toaletten men har trodde sig själv "om de tittar det jag kan gå, de vill inte hjälpe mig för transiteras" Så han försöker att inte gå till toaletten.
Marken personal hjälpte honom genom säkerhetkontollen. Han var så nervös, glömde han sin väska och marken personal var redan driver honom på rullstolen. Säkerhetskontollen officer kallar honom tillbaka.
För ett ögonblick glömde han att han inte kan gå, men han stalla sig upp och springa tillbaka för att få sin väska sedan han springa tillbaka rullstol och sätter där.
Alla manniskor tittar på honom och alla srattade. Nu de alla vet det han kan gå, så han behöver inte rullstol. Han var mycket generad.
Jag hade en lång kommentar, men jag tryckte på fel knoppen. Alla är sakna. Det här är en sammanfattning.
SvaraRadera1. Innehåll: Vad en rolig historia! Dålig farfar!
2. Veckans grammatik, adjektiv: Du måste titta på 'först' eftersom det ska vara 'första'. Bestämd form.
3. Ordföljd är bra.
4. Böjningen: Du måste skriva flera verb i preteritum. Historian är dåtid. För exempel: 'behöver' ska vara 'behövde'.
5. Stavning och interpunktion: Det ska vara 'svärfar', 'barnbarn', 'en rullstol', 'mitt barn', 'markpersonalen' och 'säkerhetskontrollen'.
Hej!
SvaraRadera3. Orföljd
- 'Min svärfar brukar berättade roliga historier om sina resor.'
- 'Min svärfar resade inte så ofta'
5. Stavning och interpunktion
Det ska vara 'svärfar' , 'barnbarn' , 'orolig' , 'skrattade'
Hej, Vad en rolig farfar du ha!
SvaraRaderaJag kan bara hitta få stavning fel: såt--så, barnsbarn-- barnbarn,
tillbaka rullstol --tillbaka rullstolen.
Hej det är min kommentera för dig:
SvaraRaderaLondon flygplats är så stor och komplicerade,... det ska vara London flygplats var så stor och komplicerade,...
...svårfar... svärfar
Han kan inte pratar engleska så bra. Det ska vara han kunde inte prata engleska så bra.
...alla srattade. det ska vara ... alla skrattade.
det var allt.
Hej, tack så mycket för alla kommentarer, här är den uppdaterade versionen....
SvaraRaderaMin svärfar brukade berätta en rolig historia om hans resande erfarenhet från Malaysia till Irland.
Min svärfar resa inte så ofta.
Det var nio år sedan kom han att besöka oss eftersom jag bara hade mitt först barn och det var hans första barnbarn. Han var såt glad och han kan inte vänta att se sitt första barnbarn han bestämde sig för att flyga till Irland.
Han måste resa med flyggplan i mer än tjugo timmar. Han måste flyga till London först sedan han kan transit till Irland.
Londons flygplats är så stor och komplicerad, gjorde detta honom orolig och nervös. Han kunde inte prata engelska så bra.
Min man säger med honom det kanske han kan sitta på en rullstol så att han inte behövde vara orolig transiteras i London. Min svärfar tror det är inte så bra ide och han mål generad, men han var så orolig han säger "Ja" för sitta på rullstolen.
Slutligen kom han i London. Han behöver gå på toaletten men han trodde sig själv "om de tittar det jag kan gå, de vill inte hjälpa mig för transiteras" Så han försöker att inte gå till toaletten.
Markpersonalen hjälpte honom genom säkerhetkontollen. Han var så nervös, glömde han sin väska och markpersonalen var redan driver honom på rullstolen. Säkerhetskontollen officer kallar honom tillbaka.
För ett ögonblick glömde han att han inte kan gå, men han stalla sig upp och springa tillbaka för att få sin väska sedan han springa tillbaka rullstolen och sätter där.
Alla människor tittar på honom och alla skrattade. Nu de alla vet det han kan gå, så han behöver inte rullstol. Han var mycket generad.